Tempelmanska huset
1722 uppfördes på denna plats en hospitalsbyggnad av trä som redan några årtionden senare ansågs otillfredsställande. Överintendenten Carl Cronstedt gjorde då ritningar till ett nytt tvåvåningshus av tegel. Det blev emellertid ej uppfört efter Cronstedts ritningar utan efter ritningar av Olof Tempelman. Huset stod klart 1799 och bildar än idag huvudbyggnad i anläggningen. Byggnaden har ett klassicistiskt formspråk. (Hämtat från Rapport 3 ”Nyköping – Kulturhistorisk byggnadsinventering”. Söd museum 1977)
Huset är från 1799 och arkitekten var Olof Samuel Tempelman (1745-1816). Huset kallades även för Stenhospitalet.
1838 gjordes en inspektion av Nyköpings hospital av Serafimerordensgillet Ekströmer. Han skriver:
”Hospitalet är beläget i gränsen av staden, nära ån och njuter av fördelarna av ett sunt, lantlikt läge. Byggnaden är av sten och innehåller trenne salar på övre och 7 celler samt kök mm på nedre botten. Endast tvenne av salarna hava hittills varit begagnade till sjukrum, ett för vardera könet, det tredje till kyrka och matsal samt arbetsrum. Könen äro under dagarna icke separerade. Ingen promenad finnes.
Inventarierna är i nödtorftigt skick.”
1949 skriver överläkare Otto Brundin: ”Bottenvåningen inrymmer en övervakningsavdelning för 33 halvlugna manliga patienter.
I sitt ursprungliga skick inrymde byggnaden en stor kyrksal i mittendelen på övervåningen. I vardera sjuksalen stod 24 bäddar och en stor kakelugn. Lugna manliga patienter bodde här.
På vindsvåningen fans arbetslokaler för vävning, sömnad, skrädderi, bokbinderi samt sjukhusets bibliotek.”
I mitten av 1850-talet uppfördes en annan byggnad "Östra paviljongen" en cellbyggnad som (1856) ersatte de 7 järnburar som fanns i Norra paviljongen i vilka våldsamma och oregerliga patienter låstes/burades in.
Idag finns här 9 lägenheter – 3 på varje plan.
Tiden fram till 1830-talet är tämligen grundligt dokumenterat i handlingar som finns bevarande vid landstingskansliet.
Bland annat förteckningar över personalens löner.
- Sysslomannen 28 tunnor säd och 30 rdr bco kontant per år
- Kirurgen Johan Jacob Rudolhi 12 ½ tunnor säd
- Predikanten 33 rdr 16 sk bco
- Drängen 12 rdr
- Kokerska (dejan) 8 rdr
- Två pigor 5 rdr vardera
De fyra sistnämnda delade på 18 tunnor spannmål årligen
Patienternas klädsel var ett bekymmersamt kapitel. Plagg och skor blev hårt slitna.
De kläder patierna bar vid insktivningen bars normalt även inom anstalten.
Ett badhus inrättas invid ån tillsammans med tvättstuga. Kallbadhuset stängdes 1933 på grund av att åvattnet alltmer förorenats.
Till hospitalet hörde även en rikt avkastande köks- och blomsterträdgård samt promenadgårdar för patienter och personal. Till sjukhuset hörde även två holmar i ån förbundna med broar. På kartbilden nedan kan ses både trädgård, svinhus samt begravningsplatsen som idag inte längre brukas. Nyköpings kommun ämnar under 2011 sätta upp ett kors som minner om platsen.
--------------------------------------------------------------------------------------------
För ytterligare läsning rekommenderas ”Den psykiatriska sjukvården i Sverige förr och nu – Modern svensk sinnessjukvård” tryckt 1949. Kapitlet om S:t Annas sjukhus är skrivet av överläkare Otto Brundin, verksam vid S:t Annas sjukhus under många år.
Många uppgifter är även hämtat från Rapport 3 ”Nyköping – Kulturhistorisk byggnadsinventering”. Söd museum 1977.
Uppgifter också tagna ur boken Nyköpings Hospital och Länslasarett – Från klostervård till Landstingsvård.
Historien om hur sjukhuset fick sitt havsbad vid Strandstuguviken
Se särskild länk till höger
